Litterär inspiration i övermått…

tycker nog att tvååringen inspirerats lite väl mycket av “bäbis”-böckerna idag

Slöläser..

Tycker nog att Charlaine Harris utan varken vampyrer eller bibliotekarier är lite menlös… men det passar bra som slöläsning…

 

Mirakel – Renate Nedregård

 Rakel sjunger i kyrkokören, övar för den stora konserten och är lite förälskad i en av körledarna. Så är det någon som utan hennes vetskap anmäler henne till Idol, hon blir uttagen och kommer rätt långt och hela hennes liv ställs på ända. Plötsligt har hon fått en chans som alla förväntas drömma om, hon kan bli en stjärna men inte utan uppoffringar.

Fem år senare får listettan Miracle en förfrågan om att delta i en jubileumskonsert med sin gamla kyrkokör. Till hennes förvåning tycker hennes agent att det är en jättebra idé och plötsligt måste hon se tillbaka på den rätt blyga och vardagliga unga Rakel hon än gång var.

Det kändes som en väldigt snabbläst bok och jag gillade den i början för att sedan bli mer och mer irriterad på Rakel. Slutet kändes väldigt snopet tyvärr.

Jag tänker sätta den i händerna på skolans svensklärare eftersom jag tror att den kan vara ett utmärkt underlag för diskussioner. Något som säkert skulle vara intressant att diskutera med elever är hennes blogginlägg som mest består att produktplaceringar som närmast blinkar med neonskyltar. Vanligt förekommande grepp i mer eller mindre uttalad form o kanske väldigt lätt att svälja okritiskt.

Läsex från förlaget

måttet på min trötthet…

Jag är ganska trött den här veckan, så trött att jag efter jobbdagens avslutande möte åkte direkt hem och hämtade barnan på förskolan UTAN att stanna för att hämta ut mitt andra bokreapaket som behagade avisera sin ankomst idag.

Jag har råkat köpa en massa Charlaine Harris den här rean. Dels fyra böcker ur “grave sight”-serien och så de fyra sista av Aurora Teagardenserien från Adlibris. Visserligen var bara en del på rean men det har varit svårt att få tag i dem med rätt omslag (jag vet ju inte än om det faktiskt ÄR rätt omslag eftersom jag inte hämtat ut paketet) 

Släpade hem en massa annat igår också, mycket barnböcker men en hel del läsning åt mig med. Får redovisa mer när jag är piggare. Imorgon planerar jag att hämta eftersläntrarpaketet, köpa nått rejält onyttigt o lagom okladdigt och så åka hem o läsa lite (nåja, hämta barnen också)

 

Incubus dreams – Laurell K Hamilton

Vissa böcker är bara slöseri med tid. Jag har fortsatt att läsa serien om Anita Blake i hopp om att den ska vända den trista trenden med evighetslånga, dåligt motiverade, taffliga sexscener o kände ett visst hopp efter förra delen men nu är det nog kört.839 sidor tjock men handlingen skulle nog få plats på 139 sidor, Sexscenerna pågår i sida efter sida o det är inte det minsta kittlande, det är så illa att jag inte ens vill ha skämskudde utan blir likgiltig o börjar bläddra vidare ihopp om NÅTT slags handling. Dialogerna blir mer av monologer för allt ska beskrivas in i detalj o det kan inte antydas något om vad folk känner utan läsaren får det förklarat in i minsta detalj.

Det tristaste är att jag slutar bry mig om Anita Blake, förut kände jag en rätt stor sympati för henne men nu orkar jag inte bry mig längre. Här skrev jag om förra årets försök att återknyta bekantskapen med Anita. Det får bli andra serier istället för min del.

(Från den egna bokhyllan)

Felicia försvann – Felicia Feldt

Ett barns uppväxt, sånt som när det skedde är vardag men som får den vuxna individen att ifrågasätta varför ingen såg något. Ska man förlåta och försonas till varje pris eller är det ibland rätt att ta avstånd och värna sitt eget liv i första hand?

Det har varit mycket snack kring Felicia Feldts bok nu. Om vad som är sant och om det är rätt att ”hänga ut” mamman på det sätt som görs. Många verkar bortse från att det är en roman och inte en biografi även om man kan hitta direkta paralleller mellan verk o livfinns det annat som helt klart är fiktion. Till exempel inleds boken med att mamman till romanens Felicia hittas död medan verklighetens Felicia har en levande mor som vägrat kommentera dotterns bok.

Mamman i romanen är en manipulativ, klarslukande, alkoholiserad kvinna som inte är den ikon av moderlighet som hon offentligt vill framstå som. Det är klart att surret genast sätter igång om huruvida denna karaktär är identisk med den kvinna som blivit en guru inom svensk barnuppfostran.

Jag tycker mycket om språket i den här romanen och det blev en kamp mellan min vilja att läsa vidare och mitt behov av att lägga ifrån mig boken för att jag inte orkade mer svärta. Det är bitvis en rätt typisk skildring av en alkoholist som stöttas av medberoende för att hålla fasaden uppe. Jag hejar på Felicias väg mot att våga lyssna till sin egen känsla av vad som är rätt och vad som är fel oavsett vad omgivningen röstar för och frågan om ett barns rätt att ta avstånd från sin mor är intressant.

(Bibliotekslån)

Ständigt denna Felicia…

Har aldrig varit något fan av Anna Walgren och hennes uppfostringsmetoder. De ligger miltals ifrån den variant av föräldraskap jag själv vill ägna mig åt o jag kan inte förstå hur man frivilligt kan lämna ifrån sig sin bebis till en främmande människa, oavsett expertstatus, för att den ska “lära sig att sova” eftersom jag själv  ogärna släppt mina ungar utom synhåll deras första år (hönsmamma, ja, jag erkänner).

Därför var min första reaktion på snacket om Felicia försvann en viss skadeglädje. När jobbet sedan köpt in den kunde jag inte att motstå att ta hem o läsa. Jag försökte faktiskt koppla bort hela “vad är sant-aspekten” så gott det nu gick, den är trots allt utgiven som roman. Det är en välskriven sån! och otäck! Jag blir så förbannad och ledsen att jag bara kommer ett par sidor i taget men ändå kan jag inte sluta läsa.

bloggträff i sikte

Boknördar i trakten av Gbg – missa inte att enligt O drar ihop en ny bokbloggarträff i slutet av januari, jag anmälde mig bums o hoppas inga dagisbaciller sätter stopp för mina planer.

Själv är jag fortfarande inte mkt till bokbloggare (årets första inlägg nu?) men jag har iaf läst ut årets första bok o påbörjat nästa  -samt börjar grubbla över årets första bokbeställning…

i årets sista skälvande minuter…

Så här i årets sista skälvande timmar är det bara att inse att det börjar bli en rejäl hög med oombloggade lästa böcker, allt kommer kanske inte att skrivas om men flertalet borde få några rader här på bloggen – dock inte i år. Tänkte att jag åtminstone skulle lista dom här så jag inte lyckas förtränga det helt.

Skjut apelsinen – Miael Niemi

Rickitickitavi – Rikard Wolff

Styggelsen – Amanda Hellberg

Vi tolererar inga förlorare – Britt-Marie Matsson

Mirakel – Renate Nedregård

Den femte systern – Mårten Sanden

Det viskande barnet – Mårten Sanden

De dödas imperium – Mårten Sanden

Döden på en vit häst – Amanda Hellberg

världskrig z – Max Broox

Välkommen hem – Johanna LIndbäck

The woman in black – Susanne Hill

River marked – Patricia Briggs

A touch of dead – Charlaine Harris

Kitty goes to war –  Carrie Vaughn

Dessutom har jag lyssnat på Jonas Gardells “en komikers uppväxt” och “ett ufo gör entre” i bilen till o från jobbet under några veckor. Ett kärt återseende och jag hade tänkt läsa hela serien men jag klarade bara inte att lyssna på “Jenny” just nu.

Ett oväntat bra läsflyt under slutet av året även om blogglusten varit obefintlig.

Bäst under året har uppdraget som bloggamasadör, den medföljande träffen och så förstås själva mässan varit. Oj så skoj jag hade, och så kul att träffa andra boknördar. Jag hoppas verkligen att bokbloggarrummet kan få en fortsättning!

Önskar alla boknördar och läshungriga därute ett gott, nytt bokår!

julmyset har startat på allvar…

God jul till alla läsare av bloggen!

Jag hoppas det ska finnas lite mer tid och ork till bloggandet framöver men just nu prioriterar jag läslusten (o chokladen)