Vägen mot Bålberget – Thérese Söderlind

1740 sitter en gammal man och samlar sina tankar för att berätta om de händelser som inträffade i hans barndom och som han undvikit att tänka på sen dess. 1975 strävar Jacke med att hålla sin tillvaro stabil trots att tonårsdottern blivit så svår att förstå sig på, frun rymt till Stockholm efter att ha anklagat honom för otrohetsaffärer och hans mor precis har gått bort.  1675 sitter Malin i förvar i gästgiveriets matkällare, ihop med flera andra kvinnor från trakten, anklagad för att ha utövat trolldom och rest till Blåkulla.  2011 har Jackes dotter Veronica växt upp och börjar nysta i sin släkthistoria efter en turbulent period i sitt liv. Alla dessa öden flätas ihop och vi får skymta både kärlekshistorier och tagig genom seklerna.

I min späda ungdom (typ högstadietiden?) läste jag en period allt jag kunde komma över om häxprocesserna i Sverige. Detta att så många kvinnor (och ett par män) miste sina liv på grund av anklagelser som kanske grundades på rädsla, avundsjuka eller bara oginhet. Att barn blev moderlösa på grund att de lockats att fantisera ihop historier om Blåkullafärder och alla vidriga metoder för att få folk att bekänna… (Vet ni vad vattenprovet var?) Därför var det rätt självklart att den här boken skulle locka mig och tigga om att bli hemburen.

Jag älskade verkligen det här! Ja, kanske inte allt oreserverat men med mitt intresse för historia, häxprocesesser och när jag vuxit upp omgiven av släktforskare så blev det här en riktig pärla. Det finns så många människoöden att grubbla över. Kanske är det åldern som gör mig mer intresserad av att fundera över släktingar som varit och deras öden? Denna ofrihet för kvinnor som rådde till inte så många år sen, att blev du gravid så såg du helst till att gifta dig med karln för att slippa skammen i att bli en ogift mor. Det blir en känga till de som tror att kyrkböckernas uppgifter om släktskap är absolut sanning. Som en motpol finns också skammen i att som gift kvinna inte kunna föda de förväntade barnen. Att gång på gång drabbas av missfall kunde förutom den egna sorgen även bli ett bevis i omgivningens ögon på att gud straffade en för ett eller annat.

Ska jag gnälla över något så är det att vissa partier är väl sega och för den som är ointresserad av historia och släktträd är den nog en rätt långtråkig historia trots människoöden och en viss spretighet men jag kommer att bära med mig det här länge.

Bibliotekskatten och Bokstävlarna är några som också har läst

Den vita frun – Frida Skybäck

Året är 1784 och den fattiga, föräldralösa Maria reser som sällskapsdam till ett skånskt slott. Men väl där känner hon sig iakttagen, mystiska saker inträffar och hon blir mer och mer övertygad om att något inte står rätt till på Borgeby slott. Har det att göra med den mystiska vita frun som hon hör talas om?

Redan omslaget tycks signalera att det här är lättsam underhållning. Romance är inte min grej riktigt men historiska romaner och övernaturlighet är det och eftersom jag läst välvissliga recensioner hos andra bloggare fick den följa med hem från biblioteket sist. Jag började läsa redan i bilen (parkerad utanför skolan) i väntan på att hämta barnen och tyckte det var rätt trevligt sällskap. Jag fortsatte tycka det för trots att det finns en del rejäla luckor i historien och att delar av den känns väldigt mycket skrivna enligt mall (jag har läst det förr…) har den ändå något eget. Dock tröttnar jag lite på slutet när allt ska läggas till rätta och inget överraskar mig. Bra underhållning för stunden men jag hade kanske väntat mig mer av spökhistoriedelen av det hela… och dagbokspartierna? Bah… Nej, jag är inte romancefrälst  efter det här heller. För att jag ska klara genren krävs det uppenbarligen en dos varulvar och vampyrer och inte bara antydningar om spökerier.

Andra som läst Eli läser, The Book Poond och Calliope books

Vinterträdet -Ellen Mattson

Av en slump får Göteborgsflickan Vendela Berg plats som privatsekreterare hos Greta Garbo då hennes stjärnglans är som allra störst. Vendela är van vid att anpassa sig och arbeta hårt, det gör hon även i Hollywood, mitt bland filmstjärnedekadensen som vi får ana i ögonvrån. Vendela vill förstå Greta Garbo, jag får ibland känslan av att hon studerar henne som en labbforskare studerar försöksdjur och hela tiden reflekterar över vad som driver deras handlingar. Hon vet så mycket mer och samtidigt vet hon ingenting och i bakgrunden finns journalisterna, deras kameror, och publiken som ständigt vill ha allt det där hon inte förmår ge.

I början älskar jag den här boken. Språket är underbart och jag sugs in i Vendelas möte med Garbo och hennes värld. Sedan kommer motståndet.  Hon anstränger sig så hårt för att passa in och bli den perfekta sekreteraren/väninnan/beskyddaren att hon suddas ut och blir vag. Jag kommer att tänka på Curtis Sittenfelds ”I en klass för sig” där jag till slut bara blev irriterad på hur huvudpersonen kämpade så hårt för att passa in att hon tappade bort sig själv (fast alla andra älskade).  Kanske får man ut än mer om man känner till varje film? Till slut är jag rätt less på både Greta och Vendelas osäkerhet. Jag vet inte om det är en för- eller nackdel att inte vara så insatt iGarbos karriär när man läser en jag blir lite nyfiken på att läsa någon Biografi om henne och att faktiskt se nån film, inte bara de klipp jag minns.

Bibliotekslån

Några andra som läst är Fiktiviteter och Ord och inga visor

I de lugnaste vatten – Viveca Sten

En semesterseglare gör ett otrevligt fynd på en av Sandhamns stränder. Liket höljt i fisknät hade förmodligen kunnat avskrivas som en olycka eller självmord om inte fler saker kom att inträffa. Plötsligt är sommaridyllen hotfull och polisen allt mer pressad i sin jakt på mördaren.

Tja, ni hör ju… det är inte direkt nyskapande det här. Deckare formulär ett A och rätt snart är jag övertygad om att jag vet vem mördaren är och då återstår ungefär hela boken (ja, jag hade rätt i vem och varför). Persongalleriet är även det rätt skissat efter standardmallarna och även om det finns en del fina ansatser i ”fluffet” kring historien så känns det även överlastat. Hon har så mycket att berätta om sina karaktärer och dess bakgrund och vill ha med allt genast när jag hade önskat att det fick ta lite tid och att inte ha flera olika parallellhandlingar som skulle sjösättas samtidigt som deckargåtan. Överhuvudtaget skulle jag önskat mig hårdare redigering. Den är ju vansinnigt omständig rent språkligt. Mer av gestalta händelseförlopp istället för att återberätta. Då tror jag att det hade blivit en riktig bladvändare för mig, nu tvekade jag om det var värt att läsa ut den.

Kommer jag att läsa fler i serien? Knappast i år men det är inte omöjligt att jag ger Sandhamn ännu en chans.

Från egna bokhyllan. Tycker ni att jag var grinig. Hyllan och En bok om dagen var mer positiva.

Tell the Wolves I´m home – Carol Rifka Brunt

Junes älskade morbror dör av ”det där AIDS” i ett åttiotal där ingen riktigt vet vad det är eller hur det sprids utan paniken sprider sig. Det talas inte om sjukdomen och inget om morbroderns eventuelle kärleksliv även om han är öppen med sin homosexualitet. Det finns överhuvudtaget mycket som det inte talas om och efter morbroderns begravning tvingas June ompröva sin bild av honom och av sin familj.

Jag tänker inte gå in mer än så på vad den här boken handlar om, det har bloggats så mycket om den nu och de flesta kallar den fantastisk. Jag kan bara instämma! Allt kanske inte är lika bra men helheten gör det till att jag är säker på att den kniper en topplacering på många årsbästalistor.  Jag tar upp den och börjar läsa och är fast, jag vet inte om jag vill hetsläsa för att få veta allt eller om jag vill dra ut på det så den inte ska ta slut.

Alla dessa hemligheter och hur arg man blir på både June, hennes syster och deras mor och dessa självklara tidsmarkörer som smyger sig in i texten. En tid före mobiltelefoner och datorer. En tid när man inte bara kunde googla ”hur smittar AIDS” och ta reda på att man inte får det av en kyss på huvudet. Det som gör starkast intryck på mig är något som finns med även i Gardells romantriologi, detta med hur familjen efter döden tar tillbaka det förlupna fåret och bestämmer hur allt ska vara. Vännerna och älskare kanske inte är välkommna att ta ett sista farväl för det skulle förstöra fasaden som familjen vill hålla, bilden av vem personen var. Det och glimtarna från sjukhuset. Det finns mycket här som jag älskar. Annat som jag kanske inte är så såld på. (Hela den här porträttgrejen tex, för mig är den överanvänd o så symboliskt överladdad att den sjunker som en sten). Jag gillar persongalleriet men kan tycka att det är synd att själva Finn blir så suddig, varför var han så fantastisk egentligen? Men samtidigt är det helt rätt eftersom June tvingas ompröva sina bilder av honom.

Efter att ha läst om den i samband med Jonas Gardells triologi om tiden för den stora AIDS-paniken beställde jag hem Tell the wolves I´m home. Dock beställde jag den ihop med ett gäng förhandsbokningar o skulle få den först i Juli. När så hyllningskören drog igång på allvar stod jag där med lång näsa och en bok som jag ville läsa nyss. Vad göra – mer än att flitigt gnälla om saken på Twitter (ett mycket konstruktivt sätt att bearbeta besvikelsen på eller vad säger ni?)? Jo, man kollar om den finns på biblioteket och reserverar bums. Avbeställde den på ordern vilket man kanske an vara lite ledsen över nu när jag läst o älskat men hej, den kommer ju på svenska hos X-publishing i höst så Låt vargarna komma (som den svenska titeln blir)!

Bibliotekslån.

Några andra som läst är Helena på Dark places, Lisa på Onekligen ochHyllan Lotta

Jag väntar under mossan – Amanda Hellberg

Tilda bor med sina föräldrar i England men ska tillbringa sommaren hos sin morfar i en liten stuga i de svenska skogarna. Hennes mormor försvann mystiskt när mamman fortfarande var en liten flicka och det sker mystiska saker på den lilla orten. Skogen är inte så ödslig som man skulle kunna tro och något riktigt farligt lurar i bakgrunden.

Jag har gillat Amanda Hellbergs andra böcker och älskar det här med att använda sig av den svenska folktrons väsen! Från yngre tonåren plöjde jag etnologihyllan och allt jag kom över om oknytt, huldror och andra mystiska väsen så jag är fullständigt partisk i min entusiasm. Jag tycker att hon lyckas rätt bra med att använda myterna på sitt eget sätt. Jag tror att det kan vara en ultimat sommarlovsbok, i alla fall om man inte är så väldigt lättskrämd för jag kan tänka mig att besök på utedass och badande i mystiska skogsjöar inte känns helt lockande i samband med läsningen.

Det verkar som det finns en öppning för fler böcker i serien, jag hoppas att det blir så för jag skulle gärna läsa mer om Tilda och de andra!

Bibliotekslån

 

Bokmilaskogen, Karmakult och Swedish Zombie har också läst.

Fredag med boktema

Det började med grönskande avundsjuka. Brekfast book club bokcirklade och delade ut bokbloggarnas stora pris till Jonas Gardell. Hade gärna varit med och önskade att man bodde närmare huvudstaden men försöker trösta mig med att jag förmodligen inte kommit iväg iaf. Men vad är väl en bal på slottet? Jag får ta igen det med råge när ungarna växt till sig lite helt enkelt.
Sen körde bebis lite omskyltning i bokhyllan. Ibland blir jag stolt över hur väl hon artar sig när hon kan fixa detta med intresseväckande skyltning redan innan hon är ett år – sen blir hennes bokslukande lite väl bokstavligt o jag tänker att det nog är en liten bit kvar. Men alla mina tre älskar böcker och så hoppas jag att det ska förbli.

Roades förresten lite av urvalet (plockade ur bokhögarna hon når). Lang, Modesty och lite urban fantasy/paranormal romance….

 

Så småningom avslutades fredagen med ostbågar och Mercy. Underbart att faktiskt lyckas läsa nått av allt hamstrat. Förhoppningsvis kommer nån slags recension om den så småningom.