Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ajuba är född i Gahna och har sett sina föräldrars äktenskap knaka i fogarna allt mer tills allt rasar. Pappan lämnar dem och mamman sitter framför speglarna där hon säger sig se sina fiender, häxorna som dödar hennes barn och som vill ta maken ifrån henne. Som vuxen ser hon tillbaka på den här tiden i ett försök att förstå vad som egentligen hände och hur det kunde hända. Efter att modern försökt ta sitt liv sätter fadern Ajuba i en engelsk internatskola. Där möter hon Polly Venus som är sval, cool och besatt av mord och mysterier. Inspirerade av Pollys hög med magasinet True Murder börjar de leta efter egna gåtor och när de hittar skelettdelar i en koffert på vinden försöker de gräva fram sanningen om vad som hänt. Samtidigt gnisslar paret Venus äktenskap allt mer ljudligt och Ajuba som känner igen tecknen vill desperat ställa allt till rätta utan att inse vilka krafter som är i rörelse.

Det här är, trots titeln inte i första hand en roman om brott utan om relationer, ett barns utsatthet och den svåra övergången från barndom till vuxen. Jag blir uppriktigt sagt förbannad över hur Ajuba överges med alldeles för stort ansvar vilande på sina axlar. Så många vuxna som inte orkar finnas där för barnet. Så många trasiga människor som gör andra illa. Inget nytt men det gör ändå ont. Det finns så oerhört mkt jag skulle vilja diskutera i den här boken, tror den kan vara utmärkt att bokcirkla om men kanske är det också svagheten, att den är en aning spretig och vill säga allt för mkt? Samtidigt är det så mkt som inte sägs. Jag lägger igen boken men är på intet sätt färdig med historien.

True_Murder279

 

2014-09-25 12.51.49

2014-09-25 12.07.33

 

Bokmässan 2014

Bokmässan 2014 är slut.

Jag har haft en trevlig mässa, några riktigt bra seminarier, några som inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Möten med trevliga bokbloggare, författare, förlagsfolk o andra. Råkade visst släpa hem en ny bokhög med (jag har uppenbarligen ingen karaktär?) och nu är boksmällan total. Det roliga med mässan är att jag ofta känner mig så inspirerad att både skriva o läsa efter. det är så härligt att få umgås med andra som är precis lika boknördiga som en själv.  Söndagen skolkade jag dock från mässan i hopp om att iaf vara i skick att gå till jobbet idag (o det gick ju vägen) men på kvällen såg jag ett naturprogram om bland annat myror (som bar, kånkade och flockades kring byten o hannar)och fick massiva Flashbacks. Förklarade det hela för sambon ”Titta här, så där är det på mässan. Ett totalt myller med folk som är på väg någonstans och så dyker Ranelid upp o genast klumpar kulturtanterna ihop sig runt honom”

2014-09-27 11.27.56

När den unga Silver blir föräldrarlös är det oklart vem som ska ta hand om henne. Till slut placeras hon hos fyrvaktaren. Hos honom lär hon sig fyrvaktarjobbet men framförallt betydelsen och kraften hos berättelser

När jag läste min förra bok av Wintersson undrade jag varför jag inte läst henne förr, nu undrar jag varför det tog så lång tid innan jag kom till skott med den här. Tycker mycket om hennes språk och borde verkligen pröva att läsa i original även om det känns som om översättaren gjort ett bra jobb. Jag tycker om hennes formuleringar och slutorden blir jag tvungen att skriva upp för att tänka mer på vid tillfälle.

fyrväktaren

Bibliotekslån

Nepp

Jag skriver fortfarande inget vettigt…

Iaf inte för bloggen. Men jag läser om än inte i en takt jag hade önskat (och nog hade gjort pre småbarnsåren). Så tänker jag att jag borde ta upp vanan med läsdagbok men det känns bara jobbigt så det rinner ut i sanden hur roligt det än är att gå tillbaka o läsa i den jag faktiskt förde under flera år. Har bara skrivit upp titel och författare. Ändå räcker det att läsa den där raden så minns jag oftast direkt var jag läste boken i fråga. Ibland minns jag till och med vad den handlade om! Några har blivit sådan a läsminnen att stämningen jag var i när de lästes sitter benhårt fast åratal senare. Sinuhe egyptiern släpade jag med mig mellan sången, soffan, gräsmattan och stranden all min lediga tid. Tidvattnets furste läste jag på en badhandduk på gräsmattan en sommar som var så varm att jag ville ligga i skuggan… Kanske är det den typen av läsminnen jag hoppas på men mest är jag nog bara oändligt trött på att prestera.

Så jag läser.

Eller låter bli att läsa och bär tillbaka till biblioteket oläst. Det här är vad jag tagit mig igenom sedan den jag senast skrev om.

A game of thrones- G RR  Martin

A Clash of kings G RR Martin

Dust and shadow – Lyndsay Faye

Porslinsfasaderna- Sven Olof Karlsson

Flickan med glasfötterna – Ali shaw

A storm of swords 1 – G RR Martin

 

Sedan började jag på del två av A storm of swords och blev tvärmätt, vill inte läsa ett ord mer men hade ingen aning om ad jag ville läsa så jag strök omkring hemma och petade på boktravar som hotade att rasa. Plockade fram böcker som gömt sig i de bakre raderna (hur ska jag annars få plats) och ställde tillbaka dem. Konstaterade att logiskt sett behövde jag inte köpa en ny bok på väääldigt många år och funderade genast över vilka böcker jag ville köpa (typisk boknördslogik? eller typisk brist på logik?) Åkte på dop och kom hem med en hög fina böcker som jag tiggt till mig av dopbarnets mor som ärvt kassar med god litteratur. Läste tre kapitel av Hjärtat jagar allena och lyckades sedan förlägga den någonstans i huset så att jag inte hittade den när jag skulle fortsätta och började om i jakten på något att läsa…

Nu försöker jag med neverwhere som jag hittade i inbunden utgåva bland de undangömda reafynden (ich vin ein bokhamster, ja!) i en bakre rad… den är trevlig men vääldigt långsam ör mitt ålamod som just nu är i det närmaste obefintligt men jag ger den en chans…

o funkar inte det har jag iaf återfunnit min förlorade bok. Annars börjar jag väl om från början i det ack så typiska problemet med bågnande bokhyllor men inget att läsa…

Hur går det för er?

den där tiden

jag släpar hem böcker och läser en del, struntar i annat. Mest av allt vill jag läsa game of thrones men där väntar jag på del tre (efter att jag råkade beställa del fyra före) så där måste jag ta en välbehövlig paus (välbehövlig för att inte riskera överdoseffekt). Det jag läser om ids jag inte alltid skriva om och när jag skriver gör jag det inte i ordning.. Nåja, jag vill ju att bloggen ska vara kopplat till lust och inte tvång även om jag behöver den som nån slags motivation att faktiskt skriva frivilligt emellanåt.
Sommaren innebär inte så mycket lästid som jag kanske skulle önska eftersom det är höskörd, husrenoveringsprojekt och semesterledig familj som kräver tid men samtidigt är det en chans att i hyfsad lugn och ro fundera över vad jag vill med bloggen. Vilket århundrade som helst kommer jag orka sätta mig och städa brutna länkar och rätta stavfel. Fast tills vidare låter jag sommaren handla om lustläsning, kravlöshet (och mesta möjliga mängd glass)

Elly följer med på systerns bröllopsresa till Malaya där systerns man ska praktisera som läkare. Mötet med kolonialism och djungel påverkar henne starkt och hon förändras och känner längtan efter frihet. Systrarnas olikheter blir tydligare och kanske är det en gammal avundsjuka som växer till.

Språket här är fantastiskt och jag kommer på mig med att vilja se teckningarna Elly ritar, föreställer mig hur de växer fram i hennes skissblock. Ellys frihetslängtan och de växande upploppen. Människans försöka att rå på naturen… Hennes reaktioner på det meningslösa våldet mot både människor och djur, Jag tycker om Elly och önskar verkligen att det ska gå henne väl.

Däremot tyckte jag inte om slutet alls utan gick och muttrade surt över det ett bra tag efteråt. Det här att man inte får veta… Jag hoppas att det går henne väl!

mot ljuset

 

Bibliotekslån

Andra som läst; Bernur, Ett hem utan böcker

Den här boken nämndes i skriverierna kring Staffan Westerbergs åttioårsdag och jag blev genast tvungen att beställa den på biblioteket. Han är farbrorn som inte vill bli stor, någon form av krumelurpiller kanske han har fått tag i för han verkar fortfarande ha god kontakt med sitt inre barn. Den där elvaåringen som kan resa i fantasin har han aldrig vuxit ifrån. Språket är vackert och även om det ibland blir väldigt spretigt och mångordigt så flyter det på bra och jag känner en ömhet för alla dessa barn som känner ett utanförskap, som inte passar in utan bygger sina egna världar.
När han var fem år omkom hans bror som var nio år i en olycka på mors dag och modern stängde in sig i sorgen. Utan att orka finnas där för de som var kvar gav hon sig hän i saknaden efter sin förstfödde. Den övergivenheten, mobbingen som skymtar förbi genom lätta penseldrag och den trevande, förbjudna sexualiteten gör att man nog kan omvändas även om man tillhörde de som var skräckslagna för storpotäten?
Själv har jag tillhört team Westerberg från start, jag satt förtrollad framför TV-rutan som barn och älskade att få ta del av hans fantasivärldar och det är en viss igenkänning även i textform. Är glad över att jag nappade på tipset och läste den.

elvaaringen-large

Bibliotekslån

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 27 andra följare